Feberkramp=Ambulans+Barnklinik

Mandag den 27 oktober

Nu Ni mina vänner sa ska jag för er berätta... om en liten...

annorlunda helg!!!

Det hela började redan i fredags när vi var pa Blabären. Sista timmen där kände jag mig trött och frusen men eftersom att pappa var där för en gangs skull sa ville jag ju halla skenet uppe och leka med de andra barnen in i det sista. Pa vägen hem frös jag dock sa jag skakade och mycket riktigt visade det sig att jag hade feber, 39,2 grader, när jag kom hem. Det blev bara en vällingflaska och en sked alvedon för mig innan jag somnade i min säng.

Pa natten sov jag oroligt och ville in till mamma och pappa redan vid midnatt. Efter att ha fatt vatten och alvedon igen somnade jag om snabbt men var fortfarande alldeles glödhet. Klockan sex vaknade jag och väckte mamma. Hon tog tempen igen i örat och denna gang hade jag ännu högre feber. Sedan minns jag inte sa mycket mer förrän jag tittade upp och sag 5 främmande män i mammas och pappas sovrum. Efterat berättade mamma att jag hade haft nagot som heter feberkramp och det hade lett till att jag blivit medvetslös i ungefär en minut. Pappa ringde ambulansen och det var dessa män som var i sovrummet.

Vi väntade in en barnläkare som kom och undersökte mig. Han uppmärksammade att min vänstra arm var förlamad sa vi maste aka in till sjukhus. I ambulansen fick jag sitta i mammas knä och de snälla männen gav mig en alldeles ny nalle att gosa med. Strax innan vi anlände till Harlachinger KH sa började jag medvetet att röra min arm igen och mamma andades ut en smula. Hela vägen hade hon hallt pa att kontrollera sa att inga andra delar av min kropp var ur funktion.

Efter att jag blivit inskriven sa fick jag komma upp pa avdelningen och fa ett eget rum (det fanns även en säng till föräldern där inne) innan det var dags för alla prover och andra undersökningar. Mamma och pappa fick inte vara nära mig när det gjordes samt när droppnalen skulle sättas in. Jag var jätteledsen och rädd och tyckte inte alls om när alla sköterskor höll fast mig för att doktorn skulle kunna sticka rätt. Jag gjorde mitt bästa för att ta mig ur deras grepp men till sist fick jag ge med mig. Efterat när jag var i mammas och pappas famn igen sa var det inte sa farligt och jag kunde tom kosta pa mig ett leende och en vink med min lindade arm till en av sköterskorna:)

Sedan blev jag bara bättre och bättre under dagen. Jag fick febernedsättande medicin en gang till sa att jag höll mig under 38-strecket hela tiden. Pa eftermiddagen fick jag t.o.m. ga ut en sväng och titta pa getterna som fanns utanför kliniken. Doktorn ville dock inte släppa hem oss eftersom febertoppar kan komma tillbaka sa snabbt sa mamma och jag fick sova kvar i rummet och pappa aka hem och sova. Inte heller denna natt sov jag sa bra men inte pga feber utan för att det var sa manga barn i de andra rummen som grät och skrek under natten.

Pa morgonen efter hade mamma helt missat att det var slut pa sommartiden sa när hon skulle hämta frukost till oss klockan sju fanns det ingen för klockan var ju bara sex. Da blev jag allt annat än nöjd. Som tur var hade vi tagit med välling och det fanns en Breze kvar sedan gardagen som jag kunde äta. Jag var ju kanonhungrig!!! Pa morgonen hade jag 38,2 men när vi äntligen fick aka hem vid 11-tiden sa hade jag bara 37,5. Senare pa kvällen var jag helt feberfri.

Vilken helg va!!! Vi som trodde att vi skulle vara hemma och putsa fönster (innan morfar och mormmor kommer pa torsdag) och i stället fick vi känna pa hur fort det kan ga sa har livet ändrats totalt. Jag tror att jag hellre putsar fönster nästa helg än är pa sjukhus om jag far välja:)

Sköt om er alla vänner och alla som jag känner!!!

Heta Höstkramar fran Emmiz

PS. Idag mandag är jag lika glad och pigg som pa bilden ovan. Doktorn sa efter testerna att jag hade ett litet virus i kroppen som gjort att jag fatt feber. Det känns som om det är borta nu:)

Londonbröllop och dop!

Fredag den 17/10 till lördag den 18/10

Oj, vilka intensiva dagar jag varit med om. Tidig fredagmorgon gav vi oss iväg till flygplatsen. Allt gick smidigt och som planerat. Inte ens vagnen gick sönder under denna resa :) som sa manga ganger förr. Vi landade pa London City Airport sa det gick jättesnabbt att ta sig in till stan och hotellet i Putney. Vi var där redan halv tolv engelsk tid. De ligger en timme efter oss har pappa förklarat. Mamma hon körde med Svensk, Tysk och Emmas tid under hela resan och hade mycket svart att anpassa sig efter den lokala tiden. Jag försöker ju ta seden dit man kommer jag.

När vi hade checkat in sa var det lekdags för mig tyckte päronen. Vi gick till en park där det även fanns en jättefin och rolig lekpark och stannade i flera timmar. Efter det sa var vi sa hungriga sa vi slank in pa Mc Donald´s. JAg fick min första burgare nagonsin där. En cheeseburgare. Mmmmmmm... I´m lovin´it!!!

Mamma och pappa hade ingen ork kvar efter all lek och mat sa vi vilade lite pa hotellet, innan vi skulle aka och hälsa pa Lena och Steve, istället för att aka in till stan och shoppa. Pappa sa att han inte riktigt känner igen mamma längre men jag tycker da att hon ser precis lika ut som när vi akte i morse. Hemma hos Steve och Lena fick jag lana deras dubbelsäng sa att jag kunde sova medan de vuxna satt och at och pratade hela kvällen. Det var tur det annars hade jag inte hunnit fa nagot av min skönhetssömn innan den stora dagen.

Pa lördagen var vi bland de 100 första pa Oxfordstreet. Tio i nio var vi där. Innan affärerna ens öppnat. Mamma och pappa at frukost pa Starbuck´s medan jag sov i nästan 3 timmar. (Jag var helt slut eftersom jag vaknat en del under natten). Vi fixade presenter och smagrejer inför eftermiddagen. Redan till lunch var vi hemma igen och hela familjen badade/duschade och gjorde sig "fina". Klockan tre började vigseln/dopet i Svenska Kyrkan. Det var en gammal och vacker kyrka. Däremot gillade jag inte när orgeln började spela. Vilket Oljud!!! Da höll jag för öronen.

Men sedan maste jag koncentrera mig för in i Kyrkan kom världens vackraste par, mina gudföräldrar, upp för altargangen. Jag har aldrig sett de sa snygga nagon gang!!! Oliver, min kompis, verkade ocksa helt avslappnad inför vad som komma skulle.

Vigseln gick undan i ett huj. Det kanske berodde pa att prästen "glömde" bort den del da makarna ska byta ringar, jag vet inte eller för att det var sa spännande att titta pa. Olivers kusiner sjäng en fin sang ocksa innan han skulle döpas. De var jätteduktiga!

När allt var klart sa gick vi ut och kastade riskorn pa brudparet. Det var skoj!!! Utanför sa stod en jättestor röd buss som de hade hyrt sa att gästerna skulle kunna ta sig till festen. Det var en riktig gammal engelsk klassiker sa pappa. Inga dörrar fanns det pa den sa han fick sta och blahalla min vagn sa att den inte skulle aka av bussen i kurvorna. Tur att jag kunde sitta i mammas knä.

Mamma och jag hoppade över pubbesöket som stod pa tur innan restaurangen. I stället gick vi hem sa att jag fick busa lite pa sängen och äta middag. Vi mötte upp de andra vid restaurangen och där fick jag sitta i pappas knä och dricka min välling. Det kändes inte riktigt rättvist att jag skulle ga och lägga mig när mamma läste upp den 9-rättiga!!! menyn. Vilken matorgie jag skulle missa. Pappa sa efterat att han inte ätit sa gott tidigare i hela sitt liv. Men tillslut tog tröttheten överhanden sa till sorlet av engelska, kinesiska och svenska röster somnade jag in i min vagn.

Mamma och pappa at och at och at, och pratade och pratade och pratade enda till midnatt. Vilken lyckad kväll det maste ha varit! Jag kan bara inte första hur de lyckades klämma i sig av tartan ocksa efter alla den där maten.

När jag vaknade nästa morgon, tio i fem lokal tid, var det bara att hoppa in i en taxi och aka till Heathrow. Vi skulle hem till München igen!

Trötta men mycket nöjda med resan sa satte vi oss pa planet...

Kramis fran festprissan Emma

Höststämning

Söndag den 12 oktober

I gar var hela familjen iväg pa en shoppingtur. Jag fick en ny outfit till nästa helgs bröllop och mamma köpte nya stövlar. Det var bara stackars pappa som blev utan nagot Men a andra sidan stannade vi och at hamburgare för hans skull sa jag tror han var ganska nöjd ända med dagen.

I dag ha det varit underbart höstväder. Över 20 grader och stralande sol. Vi ville vara ute sa mycket som möjligt och akte till Ostpark för att äta lunch och leka i lekparken. Mamma och jag passade pa att plocka lite kastanjer som fallit ner ocksa. Jag samlade dem i min vagn.

Hoppas att detta bra väder haller i sig ett tag. Det är sa skönt när man slipper ha mössa och jacka.

:-Höstkramar Emma-:

Torsdag den 9 oktober


I gar var jag till farbror doktorn igen för att fylla pa min vaccineringsdos i kroppen. Tydligen sa saknas det lite fortfarande för ett bestaende förrad. Jag var pa sa bra humör innan besöket och efterat...undrar ni säkert...var jag pa lika bra humör. Jag hade ju fatt ett plaster. Mitt första som jag varit medveten om. Knappt en min rörde jag heller när farbrorn stack in nalen i armen. Jag tittade mest intresserat vad han gjorde egentligen. Han tänkte inte pa att väga mig heller till en början eftersom jag sag sa frisk och sund ut men mamma incisterade. Sa här kommer datan för er som vill veta:
Längd: 84 cm
Vikt: 13,4 kg


En lätt tungviktare skulle man kunna säga sa mamma och skrattade!!!
Efterat gick vi till lekparken. Jag tycker det är ännu roligare i sanden nu när jag lärt mig använda spaden ordentligt och gör egna sandkakor (som jag förstas sa fort som möjligt river efterat). Dessutom har blivit mycket bättre pa att klättra sa jag tar mig nästan upp till Rutschkanan pa egen hand. Själv tycker jag att jag blivit för bra för att sitta i bebisgungan ocksa och vill gärna sitta pa den vanliga men mamma later mig inte alltid göra det. När vi lekt klart gar vi alltid och tittar pa djuren en sväng. Da far vi inte glömma att mata kaninerna. Det tycker jag inte om.


Av Supersnälla Tant Sara fick jag en massa Pippifilmer ocksa i veckan. WOW! Jag älskar den tecknade varianten. Pappa och mamma far höra och se bade skrik och tarar när de stänger av och jag vill fortsätta titta. En bestämd liten dam har jag gatt och "blivit" de senaste veckorna. Eftersom jag kan en hel del mer ord nu ocksa och har ett kroppssprak som en hörselskadad sa har det blivit mycket lättare att fa päronen att första vad jag menar. Det är skönt!!!


Nu ser jag fram emot helgen för att pappa ska vara hemma. Han har jobbat mycket denna vecka och ibland kommit hem precis när jag lagt mig. Trakigt!!!Men i helgen ska vi umgas. Det har han lovat.

Kramis fran Emma "PLASTERLAPPEN" Hillström

Ny manad och varma vindar igen...

Mandag den 6 oktober

I dag har jag varit första gangen pa barngymnastik för barn mellan 1 och 2 ar. Det behövdes verkligen efter allt ätande av god mat under tiden Tant Sara och Farbror Henrik var här. Sara var proffs pa att läsa böcker med mig sa det blev en hel del stillasittande ocksa. Att det ösregnade ute nästan hela tiden och att pappa och Henrik satt och häckade i öltälten pa Oktoberfest gjorde ju det hela inte mycket bättre. Som vanligt var det jättekul när de var här men inte lika kul när de skulle aka. Jag lovade i alla fall att jag skulle komma och bo hos dem en natt under jullovet sa att vi kan läsa flera böcker. Spännande att se var de bor.

Hur som helst...Jag var ju som sagt pa "jumpa" i dag. WOW! Vad kul det var...efter ett tag i alla fall... när jag förstod var jag var nagonstans och vad det hela gick ut pa. Vi fick leka med bollar (jag ville helst av allt plocka undan allas bollar, men det fick jag tydligen inte), sjunga ramsor med kroppsrörelser (da passade jag pa att krypa upp i frökens knä)och göra en hinderbana. Det var min favorit. Det slutade med att jag inte ville göra annat än att ga balansgang själv pa bänkarna (som av naturliga skäl inte var upp och ned vända)

Nu är det bara en vecka kvar till nästa gang och jag längtar redan...

Visselblas!!!/Emma "the little Puma" Hillström